Personlig krönika

11 inlägg

Var 17 är matpåsarna? Om stress och återhämtning på Ica

Jag åkte raka vägen till Ica efter jobbet. Lastade i alla varor jag skulle ha. La upp allt på bandet, betalade och gick ut till bilen. Väl hemma öppnade jag bakdörren för att ta ut påsarna. Tomt. Inte en påse i sikte.  Jag öppnade bagageluckan. Tomt. Var 17 var påsarna? Jag måste ha glömt påsarna i affären. Så himla pinsamt. Det var bara att hoppa in i bilen och åka dit igen och skämmas. Jag stövlade in på Ica och frågade kassörskan om hon sett mina påsar. Då berättade hon att jag hade lämnat alla varor på bandet. De trodde att jag skulle hämta ytterligare en produkt och komma tillbaka. Men jag dök aldrig upp. Efter några minuter packade de ner alla varor åt mig. Herregud, jag packade inte ens ihop varorna utan gick raka vägen ut ur butiken. Tur att jag betalade i alla fall.

För er som lyssnat på vårt poddsamtal med forskaren Mimmi Eriksson vet hur farligt stress kan vara om man utsätts för den under en lång tid utan tid för återhämtning. Men vad är stress egentligen? Ja enligt fysiolog Hans Selye som myntade begreppet på 1930-talet så är det en reaktion när människor utsetts för en utmaning eller hot. Stress är en naturlig reaktion som uppstår i sambandet mellan individ och miljö. En situation som hjärnan bedömer som utmanade eller hotfull. Stress i sig behöver inte vara farligt, det är just bristen på återhämtning som kan ge negativa konsekvenser på en människas hälsa. Stress kan vara livsviktigt och en drivkraft som får en människa att gå framåt och våga prova något nytt. Så länge det finns balans mellan just stress och återhämtning.

Vad är det som gör att vissa kan hantera stress bättre än andra? Alla människor är unika och hur vi reagerar och hanterar stress är också individuella. Människans nervsystem är viktig i relation till våra beteenden. Vårt genetiska arv, den miljö vi vuxit upp i och lever i, samt det sociala stöttande nätverk som varje människa har är viktiga delar som påverkar vår hälsa och hur vi upplever och hanterar stress. Ett socialt stöd av andra kan hjälpa en stressad person att uppleva tillvaron begriplig. Ett optimistiskt förhållningssätt är också en positiv faktor i att hantera stress. Vilken problemlösningsstil och drivkraft till prestation individen har påverkar hur hen hanterar stress.

Efter tre års studerande till beteendevetare har jag fått en ökad insikt om hur jag är och varför jag agerar som jag gör. Jag reflekterar ofta med mig själv och analyserar det jag gjort, samt försöker inta ett optimistiskt förhållningssätt till det mesta som sker. Stressar jag idag? Självklart, men min puls håller hastighetsbegränsningarna nu – i alla fall på Ica. En tur med kundvagnen på affären har nästan blivit mitt återhämtningsställe. Älskar att handla när tid finns. Då brukar det ta 40 minuter för mig att köpa en liter mjölk. Jag måste ju hinna prata med alla härliga människor jag möter. Det resulterar förvisso oftast i att jag glömmer köpa det jag kom för….så det är himla tur att jag bor så nära affären.

Pippi

Hur motiverad är ni till ert nyårslöfte?

Ett nytt år har inletts och nya spännande möten står för dörren. Både jag och Sahara har självfallet uttalat nyårslöften precis som många andra. Den stora skillnaden är att Sahara kommer sannolikt att klara att hålla sitt. Det gör aldrig jag. För oftast handlar mina löften om ett sundare liv med mer motion och mindre godsaker. Att sluta äta godis, vad tänker jag egentligen? Varför ens uttala ett löfte som jag inte kan hålla. Jag älskar godis. Ja – här saknar jag all typ av motivation. Å andra sidan så tycker Sahara att det är okej att ändra sig så länge man har en bra motivering… .

Vilka behov vi har och vad som krävs för att de ska uppfyllas är enligt viss forskning det som utgör grunden till en människas motivation. Ja, egentligen har jag ett behov av en sundare livsstil – men det är förvisso inte mitt inre behov. Det handlar mer om att jag vet att det är bra för mig.

Ordet motivation kommer från det latinska ordet Movere som betyder rörelse. Det finns många olika motivationsteorier. Kontentan är att olika människor får motivation på olika sätt. Det finns ingen enkel förklaring till en människas motivation, utan det är komplext då det är olika faktorer som påverkar. Det handlar bland annat om samspelet mellan människan, händelsen och miljön. Vilken motivation jag behöver påverkas också av vem jag är – min personlighet, mina värderingar och hur vi förhåller oss till saker och ting. Det talas om yttre och inre motivation. Med yttre menas exempelvis belöningar, lön, befordringar och anställningstrygghet. Med inre motivation menas en emotionell tillfredställelse, att man deltar i en aktivitet för sin egen skull. Ett exempel på det är Saharas och min podcast PEPPTALK. Vi båda tycker det ska bli superkul med podden. Det känns spännande, roligt och utmanade och triggar igång vår inre motivation. Som Sahara har berättat tidigare så är det viktigt för henne att det finns ett värde i det arbete hon utför. Det är också kopplat till hennes inre motivation. För mig är det utmaningen och möjligheten till att utvecklas som är den stora inre motivationen.

En person med stark inre motivation och som dessutom känner till sina styrkor och svagheter växer oftast ju svårare utmaning hen ställs inför. För en person med lägre inre motivation så kan utmaningar istället vara dränerande och hämmande. Alla människor föds dock med en inre motivation men den kan förstöras i ogynnsamma förhållanden.

Mitt och Saharas nyårslöfte till er är att vi kommer bjuda på oss själva i vår podcast och hoppas att tillsammans med våra gäster inspirerar och motivera er till personlig utveckling. Men om vi inte lyckas så lovar vi bjuda er på godis 😊

Pippi ( & Sahara)

Dansar din chef som Prinsen, eller har Askungen tappat takten?

Vad är en bal på slottet? Ja, frågar vi Askungen på julafton så vet vi nog alla svaret. Vem minns inte känslan när hon svävade ut  på dansgolvet tillsammans med prinsen. Det såg ut som de satt ihop och de följdes åt som de inte gjort annat. Hon såg trygg och lycklig ut. Inget felsteg här inte. Styrningen var klockren. Total ögonkontakt så det fanns ingen risk för prinsen att missa hennes signaler. Att dansa kan liknas med att leda personal – så kallat Dansande ledarskap.

Det krävs förvisso två för att dansa tango som man säger – och det gör det även på dansgolvet på din arbetsplats. Det behöver finnas en ömsesidig respekt och förståelse för varandras roller och uppdrag för att dansen ska bli lyckosam. Rollerna behöver vara tydliga så det inte är någon tvekan om vad som förväntas av dig och dina meddansare. Det gör att kommunikationen er emellan är otroligt viktig. Men om dansen går lite stapplande så behöver du en tillgänglig ledare som kan möta dig. Forskning har visat att i ett engagerat ledarskap behövs empati, närvaro och kommunikation.Ett engagerat ledarskap ihop med allas delaktighet, som att bli informerad, ha inflytande och få möjlighet att utvecklas, kan skapa en hållbar hälsa bland medarbetare i en verksamhet. Detta är viktiga dimensioner som varje ledare behöver beakta för att du snabbt ska hitta rytmen igen. Ledaren behöver visa dansgolvets ramar och peka ut riktningen.

Ledaren har det övergripande ansvaret då denne styr dansen – men den som blir förd måste också bjuda till för att dansen ska bli så bra som möjligt. Om dansen ska bli extra givande är det av vikt att du får feedback på det du gör och att ledaren visar sin uppskattning på ett genuint sätt. Om ditt engagemang och driv ska väckas så måste din ledare lyssna in dina behov och låta dig får vara med och tycka till hur mycket ni ska snurra.

Vad händer om chefen dansar efter sin egen pipa utan kommunikation och delaktighet i dansen? Ja, hen ska ha tur att om du stannar kvar på golvet och inte sätter dig ner på en stol och vägrar dansa, alternativt att du drar vidare till ett annat danshak.  Otydlig kommunikation skapar en osäkerhet och kan leda till stress, samt bristande förtroende för ledningen. Forskning visar att ett kommunikativt ledarskap stärker engagemanget och samhörigheten på arbetsplatsen som leder till en ökad effektivitet hos medarbetarna i verksamheten. Med andra ord så är det kostnadseffektivt att skicka iväg hela ledarstaben på ”danskurs”.

Hur är känslan på ert dansgolv på jobbet? Svävar du omkring likt Askungen – eller får du bara titta på som styvsystrarna? Oavsett hur dansen går så kom ihåg att det är varannan damernas. Alla kan tappa takten– och alla kan bjuda upp. Håll koll på dansen och ta initiativet att styra upp dansen så den blir så där… alldeles, alldeles underbar.

Sahara & Pippi

Polisens reptilhjärna gick till attack mot mig

Jag satt på jobbet en sen eftermiddag när jag fick larm om en tågolycka. En person hade blivit påkörd och jag rusade ut med kameran för att som journalist dokumentera olyckan. Snön yrde på perrongen när jag närmade mig olycksplatsen. Då stövlade en ilsken manlig polis fram och skällde ut mig. Jag som var minst ett huvud kortare stod stilla kvar lyssnade in och stålsatte mig i situationen. Jag talade lugnt om vilka rättigheter jag hade och bad honom kontakta sin chef. Sedan gick jag vidare och tog mina kort.

Att jag reagerade som jag gjorde berodde helt på att jag var trygg i min yrkesroll. Jag kände till mina rättigheter och visste vad som förväntades av mig. Jag fick klä skott för en annan tragisk händelse där mannen var känslomässigt involverad. Självklart gjorde han fel som skällde ut mig, men å andra sidan är det ett mänskligt beteende. Hans reptilhjärna gick till attack och skulle försvara det som media hade skrivit om. Min reptilhjärna hade också kunnat reagerat – men min insikt om det mänskliga i situationen gjorde att jag höll tillbaka reptilen inom mig och lät frontalloben styra – vår klokaste del av hjärnan. Jag valde att se människan framför mig trots att han brast i sin yrkesprofession och kränkte mig i min roll.

För att kunna stå stadigt i sin profession så är det av stor vikt att rollen är tydligt beskriven. Att du vet vilka arbetsuppgifter du ska göra och vad som förväntas av dig i denna roll. En arbetstagare ska aldrig behöva fundera på vad som är dennes ansvar i en situation. Det ska vara solklart. Då kommer tryggheten per automatik. Däremot kan du själv arbeta med att tygla din reptilhjärna. Vi behöver den för att reagera vid händelse av fara. Den agerar ännu snabbare vid stress och tar tyvärr inte alltid de bästa besluten. Det gör däremot frontalloben som reflekterar kring fakta innan den fattar beslut. Det blir en duell mellan dessa delar – att reagera direkt eller vänta in din reflektion kring vad som hände. Vilken som vinner beror på hur stark din drivkraft till belöning är och hur väl utvecklad din frontallob är.

Två år efter tågolycka var jag på uppdrag hos polisen. De ville berätta om ett lyckosamt utredningsarbete. När jag var klar och gick mot utgången kom en polisman ifatt mig. Han frågade om jag var den reporter han träffade på perrongen för drygt två år sedan. Jag kände inte igen honom men förstod vem det var så jag sa att det var jag. Då bad han om ursäkt för sitt agerande.

Vi får aldrig glömma att det är människor vi möter och inte maskiner. Ta tiden och lyssna in. Det finns alltid flera anledningar till att en person agerar som den gör när reptilhjärnan går till attack.

Pippi

Bytte chefsjobbet mot fiskrensning

Jag var butikschef för en stor klädkedja. Ung och driven där arbetsgivaren såg min potential. Jag trivdes och utvecklades i min roll. Resultatmässigt låg vi i topp. Fick utlopp för mitt intresse för mode och garderoben hemma växte för varje dag.  Från en dag till en annan sa jag upp mig på stående fot – utan att tveka. Drog till Norge för att jobba i en fiskfabrik och kasta sill på löpande band. Varför? Jo, företaget jag arbetade för hade börjat frångå de grundvärderingar som jag så stolt arbetade för. 

Att enbart vara tacksam och nöjd över att ha ett arbete är inget som lockar mig – eller min generation som kallas Y eller millennials. Vi är födda på 1980- och 90-talet. Vissa ser oss som besvärliga och ifrågasättande – medan andra ser vår kreativa nyfikenhet och lusten till att utvecklas.

Att reflektera kring våra kollegor och att kategorisera efter generation kan vara ett sätt att beskriva olika egenskaper och synliggöra att vi alla är olika med olika behov.  Fatta mig rätt, jag är inte för kategorisering i sig.  Däremot är det ett intressant sätt att beskriva mänskliga beteenden utifrån hur samhället har påverkat oss.  Vi är olika och har behov av olika typer av ledarskap och stimulans för att prestera och motiveras i vår arbetsroll.

Vilka generationer har vi då? Babyboomers kallas personer födda på 1940- och 50-talet. Mina föräldrar tillhör den generationen där pliktkänslan är stark och arbetet är i fokus. Generationen beskrivs som idealistiska, materialistiska, optimistiska arbetsnarkomaner. Generation X är personer födda på 1960- och 70-talet. De är självständig, skeptiska, lättroade, kreativa och karriärintresserade. De har också en stark pliktkänsla men inte lika lojala som babyboomers.

Generation Y har till skillnad från babyboomers och generation X vuxit upp i ett globalt informationssamhälle där internet och sociala medier är en naturlig del i livet. De vill se resultat direkt. Är uppgifterna inte intressanta nog så går de vidare. Det är en generation som ställer krav och vill göra skillnad. Y har också ett stort behov av bekräftelse. Att få ständig feedback i arbetslivet är viktigt.  Självklart är ingen person sin generation per definition utan påverkas av de olika generationerna vi lever och arbetar nära.

Men hur gick det då på fiskfabriken? Hur var värdet i mina arbetsuppgifter? Jag stod ut i tre dagar med att kasta sill. Grät varje kväll och drömde om sill på löpande band. Stövlade in på en skobutik och sålde in min säljkunskap. Fick nytt jobb med nya möjligheter. Ångrade jag beslutet att lämna trygga Sverige och mitt chefsjobb? Nix. Jag skulle göra samma sak idag. Om jag äter sill idag? Självklart. Det bästa på hela julbordet!

 

Sahara

Två bröst – nej tack!

Vilken 45-plussare vill inte ha en platt mage och två fasta bröst?!! Att lägga sig under kniven och korrigera årens gång är väl aldrig fel, eller?!! Normen kring vårt utseende börjar att förändras. Att förstora läppar, släta ut rynkor och att lyfta brösten är snart lika vanligt som att gå till frissan. Men åsikterna kring plastikkirurgi är omdebatterat. Det är okej om det är av hälsoskäl – men inte okej om man korrigerar för att anpassa sig till dagens ideal. 

När man drabbas av bröstcancer och tvingas ta bort ett bröst så erbjuds man att få skapa ett nytt. Jag fick möjligheten att skapa ett nytt bröst genom att ta fett och hud från magen. Det är en omfattande operation med lång läkningsprocess. Min hjärna brottades mellan tacksamheten över att vara vid liv och tacksamheten till sjukvården som erbjöd mig ett nytt bröst för att jag ska kunna leva vidare som tidigare. Tänk, jag kan få en platt mage och nya fasta bröst. Ung på nytt. Helt gratis. Vågar inte tänka på vad andra betalar för att få detta.

Att förlora en kroppsdel kan vara en stor sorg för vissa och påverka deras psykiska hälsa. Här finns inget rätt eller fel i hur man känner. Personligen var jag så lättad att bröstet med cancer i var borta att jag kunde skämta om att min förlust. ”Jag har ju tack och lov två” sa jag till mina kollegor med ett skratt. Innan canceroperationen hade jag redan bestämt mig för att göra en helrenovering av mig själv när allt detta var över. Men nu när jag ställdes inför möjligheten att få ett nytt bröst och platt mage så blev jag plötsligt otroligt osäker.

Efter ett enormt velande föll jag för den praktiska motiveringen. Obalansen är ett faktum. Två bröst gör allt enklare. Alla i min omgivning tyckte att det var ett bra och sunt förslag. Trots det så kändes mitt val inte helt rätt, men jag peppade mig att allt skulle bli bra. En vecka innan operation föll polletten ner tack vare min 16-årige son. När jag berättade om den omfattande operationen som väntade så satte han fingret precis på min känsla. Han kunde inte förstå varför jag skulle göra detta och varför jag inte var stolt över att ha överlevt cancern. Stolt över mitt ärr. Jag tappade talförmågan. Min fantastiska unge är klokare än sin mor. Jag kände hur allt bara föll på plats. Dagen efter ringde jag till plastiken och tackade nej till operationen. Vilken lättnad. Jag ville verkligen ha mitt ärr kvar. Den är en del av mig. Här höll jag på att gå emot mina egna värderingar för att jag skulle få allt detta bekostat och för att det enligt normen vore det enda rätta. En kvinna har två bröst, eller!?

Pippi