Med passion för människor, utveckling och kommunikation utbildar vi för en hållbar framtid!
Med passion för människor, utveckling och kommunikation utbildar vi för en hållbar framtid!

Polisens reptilhjärna gick till attack mot mig

Jag satt på jobbet en sen eftermiddag när jag fick larm om en tågolycka. En person hade blivit påkörd och jag rusade ut med kameran för att som journalist dokumentera olyckan. Snön yrde på perrongen när jag närmade mig olycksplatsen. Då stövlade en ilsken manlig polis fram och skällde ut mig. Jag som var minst ett huvud kortare stod stilla kvar lyssnade in och stålsatte mig i situationen. Jag talade lugnt om vilka rättigheter jag hade och bad honom kontakta sin chef. Sedan gick jag vidare och tog mina kort.

Att jag reagerade som jag gjorde berodde helt på att jag var trygg i min yrkesroll. Jag kände till mina rättigheter och visste vad som förväntades av mig. Jag fick klä skott för en annan tragisk händelse där mannen var känslomässigt involverad. Självklart gjorde han fel som skällde ut mig, men å andra sidan är det ett mänskligt beteende. Hans reptilhjärna gick till attack och skulle försvara det som media hade skrivit om. Min reptilhjärna hade också kunnat reagerat – men min insikt om det mänskliga i situationen gjorde att jag höll tillbaka reptilen inom mig och lät frontalloben styra – vår klokaste del av hjärnan. Jag valde att se människan framför mig trots att han brast i sin yrkesprofession och kränkte mig i min roll.

För att kunna stå stadigt i sin profession så är det av stor vikt att rollen är tydligt beskriven. Att du vet vilka arbetsuppgifter du ska göra och vad som förväntas av dig i denna roll. En arbetstagare ska aldrig behöva fundera på vad som är dennes ansvar i en situation. Det ska vara solklart. Då kommer tryggheten per automatik. Däremot kan du själv arbeta med att tygla din reptilhjärna. Vi behöver den för att reagera vid händelse av fara. Den agerar ännu snabbare vid stress och tar tyvärr inte alltid de bästa besluten. Det gör däremot frontalloben som reflekterar kring fakta innan den fattar beslut. Det blir en duell mellan dessa delar – att reagera direkt eller vänta in din reflektion kring vad som hände. Vilken som vinner beror på hur stark din drivkraft till belöning är och hur väl utvecklad din frontallob är.

Två år efter tågolycka var jag på uppdrag hos polisen. De ville berätta om ett lyckosamt utredningsarbete. När jag var klar och gick mot utgången kom en polisman ifatt mig. Han frågade om jag var den reporter han träffade på perrongen för drygt två år sedan. Jag kände inte igen honom men förstod vem det var så jag sa att det var jag. Då bad han om ursäkt för sitt agerande.

Vi får aldrig glömma att det är människor vi möter och inte maskiner. Ta tiden och lyssna in. Det finns alltid flera anledningar till att en person agerar som den gör när reptilhjärnan går till attack.

Pippi

Kommentera gärna