Med passion för människor, utveckling och kommunikation utbildar vi för en hållbar framtid!
Med passion för människor, utveckling och kommunikation utbildar vi för en hållbar framtid!

Att sitta i en cancerbåt

 

Doktorn satte sig framför mig och tittade mig i ögonen och sa lugnt ”Det är bröstcancer och vi måste ta bort hela ditt bröst”. Jag rörde inte en min, andades djupt och tittade bestämt tillbaka och sa ”Och när tar vi bort det?”.   

Jag kände redan då vilken inställning jag hade. Omfamna situationen och sätta mig lugnt ner i båten och bara åka med på denna resa.

Jag  kan inte påverka det som skett eller det som kommer att ske. Det enda jag kan göra är att välja hur jag vill förhålla mig till denna situation. Mitt fokus var tydligt. Att acceptera situationen och fortsätta leva med samma livsglädje som tidigare.

När vi drabbas av chockartade händelser så agerar kroppens försvar på olika sätt. Mitt försvar och strategi blev mitt fokus. Det jobbigaste var reaktionerna från min familj och vänner. Att de blev knäckta för min skull. Jag vet inte om det är tävlingsmänniskan i mig som bara inte kunde förlika sig med denna tragiska bild av mig själv som sjuk. Jag vägrade låta mig brytas ned utan tog fasta på det som jag älskar – att sprida glädje.

Jag hade tur att det räckte med en operation. Cancern hade inte spridit sig. Däremot ska jag äta tabletter i fem år i förebyggande syfte. Sedan operationsdagen har jag mått som en prinsessa. Bokstavligen. Lycklig och levande. Ingen ångest eller oro över att nästa bröst kan stå på tur. Bara glädje över mitt fina ärr. Ja ska jag vara ärlig så ser jag faktiskt bättre ut på den sida där jag tog bort bröstet. Efter 46 år och tre barn senare så har tyngdkraften gjort sitt.

En kompis till mig fick samma diagnos sex månader senare. Hon har mått lika bra som jag under hela sin behandlingstid och då fick hon även cellgifter och blev strålad. Vi har pratat många gånger kring hur vi valt att förhålla oss till denna diagnos som väcker obehag. Vi har nästan skämts för att vi mått så bra. Har man cancer ska man må dåligt. Det är den bild som många har i största allmänhet. Här märker jag hur andra har haft svårt att bemöta min sprudlande livsglädje när jag berättar om bröstcancern som om det vore en cykel jag funderar att köpa på Blocket. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför det är så. Att det är okej att tala om hur dåligt jag mår när jag drabbas av en allvarlig sjukdom. Men det är inte riktigt okej att berätta att man mår toppen. Själv har jag valt mina ord med hänsyn till de som är svårt sjuka i denna sjukdom och där resan är ett rent helvete. Men jag ser det också som viktigt att lyfta fram att båtresan kan bli en lugn och behaglig tur.

Pippi

Kommentera gärna