Med passion för människor, utveckling och kommunikation utbildar vi för en hållbar framtid!
Med passion för människor, utveckling och kommunikation utbildar vi för en hållbar framtid!

Två bröst – nej tack!

Vilken 45-plussare vill inte ha en platt mage och två fasta bröst?!! Att lägga sig under kniven och korrigera årens gång är väl aldrig fel, eller?!! Normen kring vårt utseende börjar att förändras. Att förstora läppar, släta ut rynkor och att lyfta brösten är snart lika vanligt som att gå till frissan. Men åsikterna kring plastikkirurgi är omdebatterat. Det är okej om det är av hälsoskäl – men inte okej om man korrigerar för att anpassa sig till dagens ideal. 

När man drabbas av bröstcancer och tvingas ta bort ett bröst så erbjuds man att få skapa ett nytt. Jag fick möjligheten att skapa ett nytt bröst genom att ta fett och hud från magen. Det är en omfattande operation med lång läkningsprocess. Min hjärna brottades mellan tacksamheten över att vara vid liv och tacksamheten till sjukvården som erbjöd mig ett nytt bröst för att jag ska kunna leva vidare som tidigare. Tänk, jag kan få en platt mage och nya fasta bröst. Ung på nytt. Helt gratis. Vågar inte tänka på vad andra betalar för att få detta.

Att förlora en kroppsdel kan vara en stor sorg för vissa och påverka deras psykiska hälsa. Här finns inget rätt eller fel i hur man känner. Personligen var jag så lättad att bröstet med cancer i var borta att jag kunde skämta om att min förlust. ”Jag har ju tack och lov två” sa jag till mina kollegor med ett skratt. Innan canceroperationen hade jag redan bestämt mig för att göra en helrenovering av mig själv när allt detta var över. Men nu när jag ställdes inför möjligheten att få ett nytt bröst och platt mage så blev jag plötsligt otroligt osäker.

Efter ett enormt velande föll jag för den praktiska motiveringen. Obalansen är ett faktum. Två bröst gör allt enklare. Alla i min omgivning tyckte att det var ett bra och sunt förslag. Trots det så kändes mitt val inte helt rätt, men jag peppade mig att allt skulle bli bra. En vecka innan operation föll polletten ner tack vare min 16-årige son. När jag berättade om den omfattande operationen som väntade så satte han fingret precis på min känsla. Han kunde inte förstå varför jag skulle göra detta och varför jag inte var stolt över att ha överlevt cancern. Stolt över mitt ärr. Jag tappade talförmågan. Min fantastiska unge är klokare än sin mor. Jag kände hur allt bara föll på plats. Dagen efter ringde jag till plastiken och tackade nej till operationen. Vilken lättnad. Jag ville verkligen ha mitt ärr kvar. Den är en del av mig. Här höll jag på att gå emot mina egna värderingar för att jag skulle få allt detta bekostat och för att det enligt normen vore det enda rätta. En kvinna har två bröst, eller!?

Pippi

Kommentera gärna